J i Emiraten

Igår var det dags för andra dagen på dykkursen i Abu Dhabi. Med teorin avklarad såg jag fram emot en dag med praktiskt träning i poolen, för att sen ta två dar med de fyra havsdyken. Men det visade sig att franska kursledaren Tatiana tänkt klämma in de två första dyken redan igår på eftermiddagen! Schysst tyckte jag, bara jag hinner få lite lunch mellan. Nö problääääm if yöör good in de wattööör, tyckte hon.

Men problem var precis vad som fanns. Inte med hur jag klarade övningarna – jag var självklart som en barracuda i vattnet 😉
Nej, problemet hette Emat, kom från Egypten, var ca 1,85 långt, hade trashigt linne, femtiljåtta lager skyddsfaktor 30 i ansiktet, röd snusnäsduk som bandana (suck!) och – som det visade sig – total noll känsla för utrustningen under vattnet. Var sjutton kom han ifrån, och varför skulle han få halvt förstöra dan för mig och alla andra?

Problemet skulle göra samma grejer som mig, eftersom han ville klämma in hela kursen på 3 dar före sin semester till Sharm Al-Sheik. Lysande framförhållning, verkligen! Men det hade faktiskt funkat om killen bara hade haft lite talang, eller åtminstone lyckats komma ihåg hur man gjorde en övning från demonstrationen 10 sekunder innan. Hans närminne påminde starkt om fisken Doris i Hitta Nemo. Tyvärr slutade också alla likheter där…

Så eftersom han var så långsam med övningarna i både poolen och havet, så blev jag inte helt klar med poolen, fick ingen lunch, och det blev bara ett dyk för både mig och de fyra andra på turen. Inte mycket att göra åt. Som liten bonus fick jag iallafall helt oplanerat redan lära mig undervattenstecknet för ”idiot” av Tatiana… 🙂

Nåväl, så fort vi var iväg med båten glömde jag Emat. 40 grader i luften, fartvinden som de två 115 hk utombordarna skapade var grymt skön, utsikten över Abu Dhabi från havet läcker och de andra på turen trevliga. Dyket var strax utanför en av de stora vågbrytarna utanför stan. Perfekt som första dyk, ca 6-7 meter djupt och 30 grader i vattnet. Trots att vågbrytaren inte är jättemånga år gammal så växte det redan koraller på stenbumlingarna och en hel del fiskstim och småkrabbor fanns att titta på.

Det svåraste i början är att få en känsla för att kontrollera sitt djup, men jag lyckades riktigt bra. 8 kg vikt i bältet och lite luft i västen, så svävade jag tyngdlöst en bit ovanför botten! Känslan efteråt var precis som jag hoppats. Dykning är lite som skidåkning, dvs en grym blandning av frihet, läcker natur, fysiskt arbete och möjlighet träffa massa trevligt folk som delar samma intresse. Pillet med utrustning före känns också väldigt bekant… liksom träningsvärken dan efter första dan…
Ser grymt fram emot nästa onsdag, då blir det sista halvtimman i poolen och förhoppningsvis två dyk till!

…vad det mest onödiga som de lägger sina oljepengar på i det här landet är, så måste svaret vara – nummerplåtar!

Varje gång en ny nummerserie ges ut sparar trafikpolisen de mest populära numren till en auktion. Eftersom image betyder allt i den här kulturen så går plåtarna ofta för ett par miljoner dirham (cirka dubbelt i svenska kronor). Jo, du läste rätt, m-i-l-j-o-n-e-r.

Men det finns en logik: En tuff bil betyder mycket. Men det är alltid möjligt för någon annan att köpa en likadan som du har. En nummerplåt däremot är man ju ensam om. Så tuff bil + tufft nummer = ultratufft. Det är ju faktiskt helt självklart!

(Vi bortser då från det lilla faktum att samma nummer finns i flera serier och dessutom att varje emirat, Dubai, Abu Dhabi, Sharjah, etc, har sina egna serier).

Då är ju bara frågan vad som är ett tufft nummer. För mig som utomstående är pengarna de lägger på det helt onödiga, eftersom jag inte vet det! Men så mycket har jag fattat att siffran 5 är viktig, ett lågt nummer är grym status, liksom att ha samma siffra flera gånger.

En indikation kom idag, då polisen hade auktion i Emirates Palace i Abu Dhabi för den nya seriens allra allra tuffaste fräckaste grymma nummer. Eftersom pengarna gick till välgörande ändamål tyckte folk att de kunde lägga lite extra denna gången. Så världens dyraste nummerplåt blev nr 5, som gick för dryga 25 miljoner dirham:

Al Khoury som köpte den blev så glad att han köpte nr 55 och nr 45 också för ytterligare sammanlagt 11 miljoner.

SVT och TV4 borde komma hit och lära lite för sina välgörenhetsgalor! Läs artikeln om auktionen här.

Så var testkörningen igång på jobbet sen cirka 15 timmar. Vi har dygnet-runt-täckning under första dygnen, så nu sitter jag på kontoret under mitt nattskift. Allt går lika bra som förväntat, så då får man tid att blogga!

Senaste veckan har förberedelserna fortsatt. Men i början på veckan så kom den sköna känslan att allt viktigt var under kontroll. Ändå sov jag ganska oroligt nu sista natten före, men det var inte av nervositet, utan spänd förväntan. Lite som resfeber kan man säga.

Allt var faktiskt såpass under kontroll att jag kostade på mig att ta ledigt i måndags, så jag kunde ta mig till Abu Dhabi och ta första steget mot ett dykcertifikat. Det gick alldeles utmärkt, hela teoridelen blev klar. Efter testkörningen blir det en dag med poolövningar, och efter det återstår bara en helg med 4 havsdyk, så är allt klart!

Kan för övrigt rekommendera låten med samma namn som titeln på detta inlägg. Pengabrorsans cover är riktigt skön!

Helgen var lika skönt slapp som jag hade hoppats. Handlade lite svenska matvaror på Ikea, var på bio, café och en del annat. Sen en dag på beachen.

Nu är det arbetsvecka och full fart inför testkörningen om en dryg vecka. Alla små pusselbitar som man löser sista veckorna börjar falla på plats en efter en, men ändå kommer man på småsaker att checka hela tiden.

Samma sak hemma –  håller på pussla ihop resebokningarna i juni, försöker träna varannan dag, letar efter dykcert-kurs som passar mitt majschema, ramar in lite foton att ha på väggen, etc.

Att ha många bollar i luften är kul. Så länge man inte tappar nån.

Jag gillar verkligen vårt nya arbetstidssystem som gör att varannan helg är 3 dagar. Imorgon bär det av till Dubai för lite shopping och slappande, sen övernattning och ärenden/slappa i Abu Dhabi och till slut hem till Ruwais på fredag kväll. Lördag siktar jag på gymmet och beachen på Danat Resort här ute i Ruwais. Behöver verkligen ladda batterierna inför kommande månads jobb, då mitt viktigaste bidrag till jobbet under 2007  ska genomföras (testkörning med ny katalysator i våra reaktorer).

Annars är det en del småpyssel som vanligt. Kommit igång med träning på allvar igen, yes! Kollat möjliga resplaner för troligt besök i höst, yes! Kollat möjliga resplaner för årets sommarsemester i Sverige/Europa i juni, yes! Bokade dessutom en flyglänk där bara få platser fanns kvar, billig enkelresa med SAS till Prag 10:e juni ihop med Linda, yes!

Mindre roligt: Kollade hos SJ hittegods i både Stockholm och Göteborg igen, men min mp3-spelare verkar förlorad. Så jag har polisanmält och skickat in till försäkringsbolaget (allt smidigt via internet), får se om de tycker jag var oaktsam eller får lite pengar. Tills vidare kör jag med mobilen som mp3-spelare på gymmet. Lite corny måste jag säga, men det är ju iallafall mindre corny än att släpa dit laptopen 😉

Det händer massa saker här nere just nu, och mer blir det. I förra veckan annonserades ytterligare ett par kontrakt i miljard-dollar-klassen för utbyggnaden av fabriken här nere. Eller utbyggnad förresten – det är en hel gäng nya fabriker i samma anda som den befintliga, vilket kommer ge en tredubbling av kapaciteten. Slutnotan för de 5 delkontrakten tillsammans lär hamna på runt 6 miljarder dollar. Uppstart är 2010, under arbetstoppen för byggandet räknar de med att runt 15000-20000 byggarbetare kommer jobba innanför staketen. Samtidigt. Varje dag. Jisses.

Det behövs givetvis massa ingenjörsresurser för det också. Inte minst för att hålla liv i och utveckla de befintliga anläggningarna, som måste snurra för att finansiera alla investeringar. Så jag har redan nu fått frågan om jag vill stanna 2-3 år till efter kontraktet går ut i januari 2008. En del att tänka på just nu med andra ord. Men det är ju positivt att jag har framtiden säkrad här om jag vill!

Sen jag kom ner igen från Sverige för två veckor sen så har det mest varit jobb, eftersom förra helgen var småstökig på jobbet och jag hade jouren. Därför var det gott att vara ledig denna helgen. Torsdagen blev pizza i soffan framför tv-n innan jag däckade redan vid 22-tiden och sov sköna 9 timmar.

Fredagen blev det utflykt till Hidden beach som ligger på en ö några mil längs kusten mot Saudi. Det var jag och tre kollegor med deras barn (fruarna på shoppinghelg i Abu Dhabi). Tre bilar fulla med grillar, campingstolar, enorma mängder mat o dryck. Blev en skön eftermiddag fram till solen drunknade i Persiska viken, om än lite mycket sand i luften – grillspetten knastrade lite mellan tänderna…

Sen dök jag över till Asbjörn och avnjöt mojito på uteplatsen följt av öl, whisky och Xbox. Perfekt klimat att sitta ute på kvällarna nu. Tyvärr är det bara några veckor kvar innan det är slut med det, då fukten kommer på kvällarna. Å sen kommer den på dagarna också.

Idag var det dags att fylla upp förråden med europeiska matvaror från Carrefour och Abela i Abu Dhabi. Blev även ett par nya sandaler på Hush Puppies, en ny stol från Ikea till hallen och grymt smaskig hamburgare+smoothie på TGI Friday’s.

Helskönt!

Förutom Wien blev det ju en dryg vecka i Sverige, första halvan i Göteborg (med en sväng till mor i Hjo) och andra halvan i Stockholm. Hade inte alls räknat med att komma hemhem en sväng före sommaren, så det kändes som en grym lyx att få spendera tid med familj, vänner och – framförallt – favoritflickan. Eftersom det var strålande sol och 15 grader nästan hela tiden, så fanns det inget som saknades. Lyckobarometern gick utanför skalan!

I Göteborg blev det grymt trevliga luncher, middagar, shopping och slappande. Bäst var nog lunchen i solgasset på Jungmans Jansson vid Önnereds bryggor som följdes av Triumfglass vid Älvsborgsbron och promenad vid Röda Sten/Nya varvet.

I Stockholm blev det givetvis all tid med Linda. Återigen grymt trevliga fika, lunch och middagar, nu med hennes vänner och släkt. ”Gjorde” Jakobsbergs centrum (god semla) och Stockholm City. Picknick i Rålisparken var väl lite för blåsig, men eftersom jag fick äta supergod riktig svensk rå wienerkorv så gjorde inte det så mycket. Middagen på libanesiska restaurangen Sahara sista kvällen mycket bra!

Enda smolket var att jag glömde mp3-spelaren på tåget till Stockholm. Men det kändes på nåt sätt som det var värt det ändå.

Min 10 dagars Europa-sväng blev alldeles alldeles underbar.

Först ut var två dagars möte i Wien. Trevligt att återvända till f d kollegor och f d hemstad. Vädret var rent sagt uselt. Efter en vecka med 17 grader och sol bestämde sig molnen för att invadera med kallt regn i härliga 2 plusgrader. Men det gjorde inte så mycket. På kvällen drog vi med taxi till Klosterneuburg strax norr om stan, där det blev en grym helkväll med rundvandring i klostret och vinkällarna med efterföljande vinprovning och 5-rätters. Eftersom Hilton för ett par år sen kastade ett Gold VIP-kort på mig så fick jag dessutom sova bort fyllan i en grym säng i det gigantiska rum de uppgraderat mig till.

Så mycket av Wien blev det inte då. Däremot 10 dagar senare när färden gick tillbaks från Sverige till Dubai via en 5 timmars väntetid i Wien. En väntan som inte blev någon som helst pina. Snabbtåg 16 minuter in till Wien Mitte, sen tunnelbana två hållplatser och vips så uppenbarade sig Stephansdomen, Graben och allt det andra i all sin prakt. Det blev en nostalgisk promenad i 1:a distriktet, en minst lika nostalgisk gulasch med öl på Naschmarkt och till slut en italiensk glass på Josefstädter Strasse. Sen var det dags för att ta spårvagnen, tunnelbanan och tåget till flyget igen. En underbar väntan. Nämde jag att vårsolen sken?

Sitter på Dubai flygplats, väntar på att få boarda planet till Wien som lyfter om en timme, alltså 02:45. Efter jobbet drog jag hem, sov en halvtimme, tog en dusch , satte mig sen att köra de 3 timmarna hit.  Sammanfattning: Gäsp!

Gäsp säger också datorn. Efter bara 15 minuters trevlig gratis uppkoppling säger batteriet 55% kvar. Men så är det två år också, och har utstått minst ett 50-tal flygresor tur och retur. Dags att skaffa ett nytt.

Imorrn blir det återbesök i Wien, trevligt, trots att prognosen säger 0-2 grader och snöblask. Brrr.