J i Emiraten

Egypten var ett tufft resmål. Kairo så kaotiskt i trafiken som man trodde – få bilar hade backspeglar, få bilar var <10 år gamla. Om man tog det med jämnmod och planerade att saker skulle ta tid, så hade det sin charm… och fascination! Taxifärden med typ 100 tutningar på 10 minuter var en upplevelse jag aldrig glömmer. Bilen ifråga var en svartvit Renault 12. Tror de slutade tillverkas typ 1983…
Trots fascinationen skulle jag aldrig kunna bo där… kändes bra att komma tillbaks till ordning och reda (skratt) i Dubai.

Marknaden/souken var överraskande trevlig, med inte alls så påstridiga försäljare, och relativt billig. Även om mest skräp såldes. Trevligt att se att det trots alla turister var många egyptier som handlade dagliga inköp där!

Pyramiderna var lika fascinerande som jag hoppades. Vi lyxade med en 1,5 timmars kamelritt runt området istället för att gå in i själva pyramiderna (de är ju ändå tomma).
Egyptiska museet med en gäng mumier + Tutanchamon’s grav-kollektion om 1700 objekt var också coolt, om än slitet.

Efter 3 fascinerande dar i kaoset drog vi till vårt dykhotell, avsides placerat 2 timmar söder om betongturismens Hurghada. Ett charmigt extremt lugnt ställe, perfekt för att stänga av allt annat, bara äta, slappa, läsa böcker och dyka. Det var första gången med dyk från stranden istället för båt för mig. Det var extremt bekvämt – efter att dykcentret bekräftat att vi hade koll på säkerhetsföreskrifter och utrustning skötte vi oss själva. Centret var öppet 8-18, och vi styrde helt när vi ville göra varje dyk. Inga tider att passa, inga andra att ta hänsyn till.
Korallrevet var också riktigt läckert, i princip orört med massa hårda koraller och fisk av massa olika arter. 6 dyk på nästan en timme var blev det under 3 dagar. Sen avslutade vi med en slappdag (eftersom man inte får flyga förrän 24 timmar efter sista dyket).

Nu tillbaks till verkligheten. Massa jobb, och flytt nästa helg!

2007 har med lätthet varit ett av de bästa åren i mitt liv, troligen det bästa (svårt att avgöra sådär på rak arm). Linda är givetvis den klarast lysande orsaken till det, förutom sig själv även allt annat positivt hon medfört – grymma semestrar, utflykter, massa nytt folk att lära känna etc! En annan orsak var befordran till en position med ännu trevligare arbetsuppgifter.

Det är rätt fascinerande att gå igenom årets fotomapp med hela 52 undermappar från olika aktiviteter och ställen. Jag får faktiskt nypa mig i armen när jag ser allt jag varit med om. Resor till Malaysia, Prag, Wien och Bratislava, dykcertifikat och dykhelger i Oman, midsommar och jul i Sverige, flera olika rundturer i UAE-s öken och berg, massa trevliga hotell, massa trevliga middagar, kollegans voltade bil i öknen, kräftskiva på stranden, guidning av både familj och resereportrar, trummande under fullmåne i öknen, båtrace, sunkbarrunda i Dubai. Bland annat!

Särskilt speciellt känns bilderna från Malaysia. Det är fortfarande en surrealistisk känsla att inse att jag faktiskt var där på en sån superresa, som dessutom kröntes med att Linda och jag fann varann på allvar. Idag känns det som en utopiskt perfekt semester som aldrig kan överträffas. Men då har jag glömt att jag var magsjuk och mådde surt piss sista 3 dagarna och att världen är stor med fler kul resmål vi måste upptäcka tillsammans. Så visst går det att överträffa!

Nu på slutet av december har det varit full fart, med ändå avslappnat. Helt enkelt grymt skönt att vara ledig ända från Lucia till Nyårsdagen. För det har ju varit ett aktivt år.

Senaste helgen var en långhelg med torsdag ledig. Linda och jag var mest i Dubai och tog det lugnt, shoppade lite prylar som behövdes och var på 80-talsklubb. Härligt att stuffa runt till gamla godingar, även om det till slut blev lite väl mycket brittisk listpop istället för riktigt bra partylåtar. För mycket Stock-Aitken-Waterman alltså!

På fredagen gick vi upp i ottan och körde 2 timmar till Khor Fakkan på östkusten för att göra två dyk. Underbart avslappnande att komma ner i djupet igen! Tyske Rene som har lägenheten som Linda hyr rum i var också med, liksom hans undervattenskamera. Blev en hel del bra bilder både ovan och under ytan!

Första dyket vid Ras Qidfah var ok, men inte jättebra. Sikten var godkänd, inte mer. Det var inte så mycket koraller och färgrikedom. Dessutom blev Linda sjösjuk på vägen ut, det var ett tag sen hon dök, det var första gången från båt, och det var jättemycket folk, ca 15 dykare. Det blev därför lite småoroligt, lite utrustningsproblem och stressigt, så luften gick åt fort. Men vi hann iallafall se en havssköldpadda ligga på botten och sen simma iväg. Alltid trevligt!

Andra dyket var mycket bättre. Martini Rock var en fin dyk-site, med en hel del koraller, kul fisk och en jättehummer som jag lyckades komma riktigt nära. Linda fick också tag i ett par sjösjukepiller och alla hennes grejer satt helt rätt, så hon var mycket lugnare och vi kunde avslappnat njuta till 100% av stillheten under ytan 🙂

Ändå var det inte lika bra som de flesta dyken jag var med på i Musandam i juni. Största anledningen är att området runt Martini Rock blev mer skadat av cyklonen Gonu som drog förbi i mitten av juni med höga vågor som förstörde massa koraller.

Får se när det blir dykning nästa gång. Är sugen på att testa ett vrakdyk utanför Dubai!

I torsdags drog 4 kollegor och jag över till ostkusten av UAE, alltså den kust som inte har Persiska viken som hav utanför utan Indiska oceanen. I lilla Dibba tog vi oss över till den sida av stan som tillhör Oman. I hamnen där har Al Marsa sitt dykcenter och sina dhower (arabisk typ av båt). För ca 2800 kr/person får man en tur på två dygn på en av deras dhower med inkvartering i hytt, helpension och 7 dyk med utrustning, varav ett nattdyk.

Resan blev grym. Dhowen vi bodde på har plats för 16 gäster, men det var bara vi fem. Personalen var i själva verket fler än oss – två dykguider, en kapten, två kockar och några däcksmän som skötte allt praktiskt inklusive den mindre dykbåten och all dykutrustning. Grymt lyxigt, särskilt som maten var kanongod! Dessutom var vädret kanon, i princip vindstilla och 32 grader i vattnet. Längst ner på 28-29 meter kändes det kallt, för där var det ju bara 25…

Musandam-halvön vid Hormuz-sundet upp mot Iran till har ett vackert fjordlandskap. Klipporna stupar ner i havet, med avsatser under ytan där massa koraller, fisk, muränor, rockor, sköldpaddor, hummer och annat får frodas ifred, tack vare att landskapet är så otillgängligt. Eftersom allt vatten som går in och ut ur Persiska viken passerar så är det bra omsättning på vattnet, vilket ger ett rikt djurliv med många arter. Bästa dyket var vid Lima Rock, som var rena akvariet tack vare god sikt, massa olika färgrika arter och spännande terräng under vattnet!

Min favorit blev nog Clarks anemonfisk. Det är samma typ av fisk som clownfisken Nemo, fast med mer svarta färger istället för rött. Det coola med denna varianten är också att den försvarar sitt bo i anemonen mot allt och alla. Trots att den bara är några centimeter lång så har den inget emot att börja simma emot och konfrontera dykare ansikte mot ansikte! Själv blev jag attackerad av två stycken som vaktade samma anemon. Tydligen kan de bitas, inte giftigt, men med massa bakterier, så jag höll mig allt undan!

Havssköldpaddor är också alltid coola, vi såg en handfull under vattnet och en del på ytan när de hämtade luft kring dhowen när vi åt frukost. Det enda vi inte såg var något större, typ delfin, revhaj eller valhaj. Det får bli nästa gång!

Med 7 dyk på 45-60 min vardera på två dar så blev man rätt sliten i kropp och knopp. Då är det gott att sätta sig på däck på dhowen (eller i den luftkonditionerade salongen om man vill undvika fukten), njuta av omgivningarna och ta en kall öl!

Sista veckan har dominerats av två saker. Jobb och dykning. Tog onsdagen ledigt i förra veckan, gjorde klart poolplaskandet och andra och tredje dyket. Dyken var schyssta, normalt är man flera elever som ska göra sina övningar på ytan och under vattnet, men nu var det bara jag. Så efter 5 minuter varje dyk var det klart, så sen blev det 40 minuter vanligt dyk av det hela! Lite kompensation för debaclet förra gången…

Sen i fredags blev det sista dyket, också själv med läraren + ett bonusdyk ihop med en av de andra på båten – Roy från Sri Lanka som jobbar på samma dykcenter och har gjort över 600 dyk. Dessutom berättade han om sina tre flickvänner i olika världsdelar…

Det fanns en hel del coolt att se under vattnet, men eftersom det var samma ställe varje gång hittills så blev det till slut lite enformigt. Men coolt med att en remora tyckte vi var trevliga och följde efter och simmade runt oss.

Nästa dyk blir sista helgen i juni – 5-6 olika dyk på en helg då en gäng kollegor och jag bor på dhow på östkusten två nätter. Men det är först efter årets sommarsemester i Sverige det! Två dar kvar. Tackar för att jag flyger Lufthansa och inte SAS…

Igår var det dags för andra dagen på dykkursen i Abu Dhabi. Med teorin avklarad såg jag fram emot en dag med praktiskt träning i poolen, för att sen ta två dar med de fyra havsdyken. Men det visade sig att franska kursledaren Tatiana tänkt klämma in de två första dyken redan igår på eftermiddagen! Schysst tyckte jag, bara jag hinner få lite lunch mellan. Nö problääääm if yöör good in de wattööör, tyckte hon.

Men problem var precis vad som fanns. Inte med hur jag klarade övningarna – jag var självklart som en barracuda i vattnet 😉
Nej, problemet hette Emat, kom från Egypten, var ca 1,85 långt, hade trashigt linne, femtiljåtta lager skyddsfaktor 30 i ansiktet, röd snusnäsduk som bandana (suck!) och – som det visade sig – total noll känsla för utrustningen under vattnet. Var sjutton kom han ifrån, och varför skulle han få halvt förstöra dan för mig och alla andra?

Problemet skulle göra samma grejer som mig, eftersom han ville klämma in hela kursen på 3 dar före sin semester till Sharm Al-Sheik. Lysande framförhållning, verkligen! Men det hade faktiskt funkat om killen bara hade haft lite talang, eller åtminstone lyckats komma ihåg hur man gjorde en övning från demonstrationen 10 sekunder innan. Hans närminne påminde starkt om fisken Doris i Hitta Nemo. Tyvärr slutade också alla likheter där…

Så eftersom han var så långsam med övningarna i både poolen och havet, så blev jag inte helt klar med poolen, fick ingen lunch, och det blev bara ett dyk för både mig och de fyra andra på turen. Inte mycket att göra åt. Som liten bonus fick jag iallafall helt oplanerat redan lära mig undervattenstecknet för ”idiot” av Tatiana… 🙂

Nåväl, så fort vi var iväg med båten glömde jag Emat. 40 grader i luften, fartvinden som de två 115 hk utombordarna skapade var grymt skön, utsikten över Abu Dhabi från havet läcker och de andra på turen trevliga. Dyket var strax utanför en av de stora vågbrytarna utanför stan. Perfekt som första dyk, ca 6-7 meter djupt och 30 grader i vattnet. Trots att vågbrytaren inte är jättemånga år gammal så växte det redan koraller på stenbumlingarna och en hel del fiskstim och småkrabbor fanns att titta på.

Det svåraste i början är att få en känsla för att kontrollera sitt djup, men jag lyckades riktigt bra. 8 kg vikt i bältet och lite luft i västen, så svävade jag tyngdlöst en bit ovanför botten! Känslan efteråt var precis som jag hoppats. Dykning är lite som skidåkning, dvs en grym blandning av frihet, läcker natur, fysiskt arbete och möjlighet träffa massa trevligt folk som delar samma intresse. Pillet med utrustning före känns också väldigt bekant… liksom träningsvärken dan efter första dan…
Ser grymt fram emot nästa onsdag, då blir det sista halvtimman i poolen och förhoppningsvis två dyk till!