J i Emiraten

Idag började Ramadan. Så nu gäller det att hålla kolla på att man inte äter och dricker så folk ser under tiden solen är uppe. Lite väl taskigt att frossa i sig en pizza och halsa en cola framför ögonen på folk som inte ätit eller druckit (eller ens rökat) sen 5-6 på morgonen. Dessutom ska man se till att klä sig lite mer respektfullt, dvs jag undviker shortsen.

Det känns inte lika spännande i år, eftersom det är andra gången. Men det är en stor social grej, och stämning som liknar december i Sverige med dekorationer, traditioner och mat. Det ser jag fram emot, liksom två timmar kortare arbetsdagar. På pappret iallafall…

Men denna helgen kommer jag inte märka av Ramadan så mycket, eftersom den startar med två dar på en dhow med dykning, god mat, öl och vin, för det mesta iklädd bara badshorts 🙂

Nej, rubriken syftar inte på allt folket jag hann träffa under veckan i Sverige, utan de olika typerna av kött som förtärdes.

För det var verkligen en jättetrevlig vecka, dessutom med kalashöstväder. Verkar som jag drar med mig lite sol varje gång jag är hemmahemma i år…

Måste säga att det blir trevligare och trevligare att besöka Sverige. Men så är jag inte hemma i novemberregnet heller. Dessutom lyser solstrålen till systerdotter Lina, dryga 12 månader gammal, upp tillvaron för alla som har turen att vara i närheten. Finns inte en chans i världen att hon blir ett sånt där otäckt tonårsbarn så småningom 😉

Men precis som tidigare kändes det bra att komma ner till Emiraten igen. För det är ändå här som känns som hemma. Min lägenhet, min säng, min bil, mitt jobb och – framförallt – min flickvän!

Nästa gång jag skriver blir det antingen bilder från Europa, eller en rapport från kommande helgs dyktur!

Som alltid mycket att fixa med innan man ska en sväng till Europa. Småsaker att bli klar med hemma,  små och stora på jobbet. Ändå rätt lugnt, det krävs en hel del för att jag ska få resfeber nu för tiden!

Helgen spenderades i Ruwais, eftersom jag hade jour. Linda kom hit, och fabriken gick lugnt så vi fick tid att träna, slappa vid poolen och äta buffémiddag nere på beach-hotellet Danat. Såg dessutom filmen Marie Antoinette, vilket var ett dåligt val, trots att det är intressant med kopplingen till Wien och Habsburgarna.

Nåja, nu återstår bara en knapp vecka, så ska jag smaska kräftor och få se Lina springa omkring. Bland annat!

Helgen gick mest i matens tecken. Det började med smaskiga spare ribs ihop med Linda och Torstein till sedvanligt trevlig livemusik av ”The Pub Grubs” på puben Heroes i Abu Dhabi. Ikeas köttbulletallrik tillfredställe tarmen på fredag lunch, och på kvällen blev det en pasta på trevlig italienare i Crowne Plaza i Dubai.

Det lär bli mer utemat framöver – vi har investerat i en bok med rabattkuponger som ger billigaste huvudrätt av två gratis på en massa restauranger, cafeer, pubar, snabbmatshak och andra ställen. Dessutom ingår flera vouchers 2 för 1 på aktiviteter som t.ex. Ski Dubai och vattenparken Wild Wadi. Redan där har man tjänat in de 300 kr boken kostar. Så alla besökare vi får i vinter har en aktiv och smakfull vistelse att se fram emot!

Mitt upp i allt blev det ett tufft spinningpass på gymmet Linda blivit medlem på. Eller gym, det är mer en klubb att hänga på tack vare en caféavdelning med sköna fåtöljer, kaffe, dricka, tidningar och internet. Konditionsavdelningen hade en armada med löpband och en vägg med platt-tv som hämtad från närmsta tv-handlare. Dessutom första träningsklubb jag sett med DVD-bibliotek för hemlån! ”Träna hos oss så får du vara hur mycket soffpotatis du vill”. Eller nåt!

Nu är det bara en jobbvecka med jourhelg + en jobbvecka till. Sen är det dags att lämna värmen (47 i Dubai i helgen) för 17 grader och regn.

En av de stora fördelarna med Abu Dhabi och Dubai är urvalet av mat från hela världen (tja, nästan iallafall, har ju inte sett nån finsk eller grönländsk restaurant ännu…).

Bäst gillar jag bra hak bland smågatorna i centrala stan. Smågator som myllrar av folk och småbutiker som säljer allsköns prylar, garanterat mest från Asien. Där hittar man ställen med ofta supergod mat till lite pengar och en kulturell upplevelse på köpet.

Som när jag förra året åt shawarmas på en uteservering i elektronik-souken i Deira. Eller de hade ingen annan servering än dessa 5-6 bord med plaststolar på en grön filtmatta på trottoaren. Kanske inte optimalt när det är 38 grader varmt på kvällen och massa bilar passerande 2 meter bort, men charmigt! Att vara en av få västerlänningar bland ett myller av indier och pakisar på gatorna ger också en känsla i sig.

I torsdags var vi ute på middag på Ravi’s Palace i Satwa för att äta indisk middag. Stället är precis så lagom sympati-sunkigt som det ska vara, med lite kartongskivor som täcker hål i väggarna, melamin-tallrikar/skålar, enkla stolar och bord med glasskivor, menyer med handgjorda prisändringar, ett evigt tjatter och en armé av svettiga men ytterst vänliga servitörer. När man ville ha mer dricka öppnade de helt enkelt en kyl och ställde fram burken. Trots detta var det fullpackat i lokalen och på uteserveringen med folk från alla världens hörn – västerlänningar (inklusive familj ute på helgmiddag), indier, pakistaner, filipinos, kineser. Anledningen är att det är supersmarrigt och billigt, typ 40 kr/person.

Ja, det var till och med kö för att få bord, trots att det jämte på gatan ligger två ställen till med exakt samma meny: Ravi’s Restaurant och Rawi’s Palace. Bara en sån sak får en att le!

Nu när vädret i Sverige börjar bli vettigt igen och fukten till slut kommit hit, så är det perfekt läge att ha en vecka i Göteborg att se fram emot. Eller det blir inte en hel vecka eftersom jag ska till Finland på möte två dar. Men det är smidigt och lyxigt att kunna kombinera jobbresa med ledigt hemmahemma!

Förmiddag lördag den 1:a september till morgon söndag den 9:e är jag i faggorna, förutom kvällen 3:e till tidiga kvällen 5:e, då jag är Finland. En del ärenden ska jag klämma in (tandläkar-usch bl a), men det finns allt tid att träffa en del trevligt folk 🙂

Det blir Lufthansa igen, men via Dubai istället för Abu Dhabi, vilket har stooor fördel att det blir direktflyg till Europa. Även om det är 1 timme längre att köra och en betydligt stressigare flygplats i Dubai, så blir det inte något segt stopp mitt i natten i Bahrain för påfyllning av mat, passagerare, bränsle och så. Dessutom är ju Linda ändå i Dubai, så jag kommer köra dit oavsett.

Annars är allt bra här. Helgen gick i slappandets tecken i Dubai, med film på datorn och god mat.
Stillsamt på jobbet eftersom det inte är så mycket folk. Lugnt är det dock inte, mycket att göra av just samma anledning. Idag fick jag bara gjort en grej jag planerat, och det var mellan 16:30 och 20:30, då de flesta andra lämnat kontoret.

Sent jobb alltså, då är det gott att prata lite telefon samtidigt som man njuter av Travel Channels skidreportage från Chamonix. Ahh, vilken abstinens man får. Kommande vinter mååååste jag bara åka skidor!

Senaste helgen var en långhelg med torsdag ledig. Linda och jag var mest i Dubai och tog det lugnt, shoppade lite prylar som behövdes och var på 80-talsklubb. Härligt att stuffa runt till gamla godingar, även om det till slut blev lite väl mycket brittisk listpop istället för riktigt bra partylåtar. För mycket Stock-Aitken-Waterman alltså!

På fredagen gick vi upp i ottan och körde 2 timmar till Khor Fakkan på östkusten för att göra två dyk. Underbart avslappnande att komma ner i djupet igen! Tyske Rene som har lägenheten som Linda hyr rum i var också med, liksom hans undervattenskamera. Blev en hel del bra bilder både ovan och under ytan!

Första dyket vid Ras Qidfah var ok, men inte jättebra. Sikten var godkänd, inte mer. Det var inte så mycket koraller och färgrikedom. Dessutom blev Linda sjösjuk på vägen ut, det var ett tag sen hon dök, det var första gången från båt, och det var jättemycket folk, ca 15 dykare. Det blev därför lite småoroligt, lite utrustningsproblem och stressigt, så luften gick åt fort. Men vi hann iallafall se en havssköldpadda ligga på botten och sen simma iväg. Alltid trevligt!

Andra dyket var mycket bättre. Martini Rock var en fin dyk-site, med en hel del koraller, kul fisk och en jättehummer som jag lyckades komma riktigt nära. Linda fick också tag i ett par sjösjukepiller och alla hennes grejer satt helt rätt, så hon var mycket lugnare och vi kunde avslappnat njuta till 100% av stillheten under ytan 🙂

Ändå var det inte lika bra som de flesta dyken jag var med på i Musandam i juni. Största anledningen är att området runt Martini Rock blev mer skadat av cyklonen Gonu som drog förbi i mitten av juni med höga vågor som förstörde massa koraller.

Får se när det blir dykning nästa gång. Är sugen på att testa ett vrakdyk utanför Dubai!

Spännande, gripande och overkligt. Men ändå obehagligt verkligt.

Läs Zannas blogg, efterkatastrofen.

Zanna är en ganska avlägsen bekant som jag träffat ett par gånger i festliga sammanhang. Jag kunde aldrig ana.

En sån underbart skön känsla att vara frisk.

Linda och jag var i Dubai tillsammans i helgen, partajade, shoppade, slappade och hittade bra temporärt boende åt henne för tre månader så hon slipper flytta-in-bestyr mitt bland allt pappersarbete för att komma igång med visum, bankkonto, körkort, jobb och allt annat. Körde dessutom ett pass spinning. Mitt första på 7 månader. Grymt kul och skönt för kroppen.

Nu är jag tillbaks själv i Ruwais och har jour. Men det är ok. Rätt lugnt på jobbet pga semestertider och stabil produktion i fabriken utan större störningar. Dessutom fortfarande kul efter 1,5 år att jobba ihop med indierna och araberna. Man får nya skratt varje vecka för grejer man hör.

I går fick jag t.ex. fråga från Venkat om min ”would-be family” kommit tillrätta 😀
Fantastiskt kul uttryck, som faktiskt fyller ett tomrum i språket: ”Girl-friend” har lite negativ klang i denna delen av världen, eftersom det givetvis är accepterat att ha flera sådana… och ”fiancee” funkar inte heller, för förlovade är vi ju inte.

Sen kunde inte Raj förstå varför jag ville ha en flickvän med egen jobbkarriär istället för en som är inriktad på hemmafruliv till 100%. Så jag förklarade hur den europeiska, framförallt skandinaviska, synen på kvinnor i arbetslivet skiljer sig från deras. Efter några minuters underhållande diskussion gick han därifrån, extremt förvånad över att Linda och jag delade restaurangnotorna lika mellan oss.

En annan dag frågade jag en arabisk kollega om när en annan dito skulle vara tillbaks på kontoret från sin bröllopssemester: Today man! And you know, he is a very happy man! He is not a virgin anymore!

Smack sa det så kom hög feber och halsont i tisdags eftermiddag. Låg och skakade av köld i sängen på kvällen i väntan på att tabletten skulle ta. Sen kom svetten… Dessutom hade jag lite ont i öronen och huvudvärk sen dykturen, pga vatten i mellanörat.

Ingen bra timing eftersom jag skulle köra 3 timmar och möta Linda i Dubai på torsdagen. Men öron-näsa-hals-specialisten på Ruwais Clinic ordnade en hästkur antibiotika, antihistamin, pseudoefedrin och annat godis. Efter 1,5 dygns sömn och vila så var febern raskt på väg ner och halsen kändes ok. Så med ett par alvedon så gick det bra att köra hela vägen i ett svep!

Helgen blev givetvis trevlig. En del god mat och en schysst tur upp till Hatta för lunch på det charmiga hotellet. Där var det lite torrare och varmare, minst sagt. När vi gick tillbaks till bilen stod termometern på 50 grader och det blåste lite lätt. Det är vad jag kallar fön-vind det!!!

Mer vila och slappa för min återhämtning blev det också, men vi lyckades ordna med en massa saker. Linda fixade t.ex. ett jobb. Bara en sån sak. Å jag fixade nästan ut hennes flygfraktlåda från tullen utan hennes närvaro. Alla som vet vad för pappersexercis och snällt kallprat som krävs i det här landet för det borde vara impade. Framgångsreceptet är en dos tålamod, tre koppar initativförmåga, en shot vänlig inställning, femtioelva kopior av varenda relevant sida i varje relevant pass, en skopa tålamod, en gäng mynt för att kopiera ännu fler papper och en grundkurs i förstå indisk brytning. Jag nämde väl förresten att det krävs en del tålamod också? 😉

Iallafall så fick vi ut lådan när väl Linda var med själv. Som ni kan läsa var hon rätt fascinerad av hela processen. Liksom av alla innovativa felparkeringar en dag i Dubai kan demonstrera. Själv ryckte jag knappt på axlarna, och tyckte det är väl inget märkligt med det, det är ju så det ska vara? Det enda annorlunda var att ett par bilar faktiskt hade fått p-bot – helt nytt för mig! Hmm, jag har nog anpassat mig till den lokala kulturen lite fööör bra…