J i Emiraten

Sitter här i loungen på Abu Dhabi flygplats med 1,5 timmer kvar till flyget går. Då lyfter 747-an med ca 20 passagerare och landar hela 21 minuter senare i Dubai för att plocka upp resten av passagerarna. Växthuseffekt, någon?

Jag hade en himla tur på vägen hit. Var i Abu Dhabi city och fixade ett par saker innan jag körde hit ut. Sen en månad har höger framdäck sett väldigt slitet ut, och det är inte så bra att köra på med tanke på att däcket blir väldigt varmt av hastigheten och utetemperaturen. Så jag hade tänkt be leasingfirman byta däck nu när bilen blev inlämnad på flygplatsen. Ungefär 200 m från parkeringen märkte jag att ratten började vibrera, och visst, när jag klev ur såg jag att det var helt platt. Flyt! Hade det hänt 20 minuter tidigare kunde jag missat flyget om det velat sig illa.

Sen är det dags att flyga till gamla Svedala igen. Programmet är planerat sen ett bra tag. Detaljerna skulle tråka ut er, så jag nöjer mig med att skriva Ruwais-Abu Dhabi-Stockholm-Helsingfors-Göteborg-Stockholm-Prag-Wien-Bratislava-
-Stockholm-Hjo-Göteborg-Abu Dhabi-Ruwais. Får väl sägas vara en hyfsad mängd resor på 3 veckor…

Ibland inser man att alkohol ändå är en rätt bra drog:

Gulfnews: Pupils get cheap high

”Students in Ras Al Khaimah have been getting high by mixing crushed paracetamol with non-alcoholic beer before going for a smoke, a practice educational and law enforcement authorities are trying to stop.”

Alla kommentarer överflödiga…

Sista veckan har dominerats av två saker. Jobb och dykning. Tog onsdagen ledigt i förra veckan, gjorde klart poolplaskandet och andra och tredje dyket. Dyken var schyssta, normalt är man flera elever som ska göra sina övningar på ytan och under vattnet, men nu var det bara jag. Så efter 5 minuter varje dyk var det klart, så sen blev det 40 minuter vanligt dyk av det hela! Lite kompensation för debaclet förra gången…

Sen i fredags blev det sista dyket, också själv med läraren + ett bonusdyk ihop med en av de andra på båten – Roy från Sri Lanka som jobbar på samma dykcenter och har gjort över 600 dyk. Dessutom berättade han om sina tre flickvänner i olika världsdelar…

Det fanns en hel del coolt att se under vattnet, men eftersom det var samma ställe varje gång hittills så blev det till slut lite enformigt. Men coolt med att en remora tyckte vi var trevliga och följde efter och simmade runt oss.

Nästa dyk blir sista helgen i juni – 5-6 olika dyk på en helg då en gäng kollegor och jag bor på dhow på östkusten två nätter. Men det är först efter årets sommarsemester i Sverige det! Två dar kvar. Tackar för att jag flyger Lufthansa och inte SAS…

Igår var det dags för andra dagen på dykkursen i Abu Dhabi. Med teorin avklarad såg jag fram emot en dag med praktiskt träning i poolen, för att sen ta två dar med de fyra havsdyken. Men det visade sig att franska kursledaren Tatiana tänkt klämma in de två första dyken redan igår på eftermiddagen! Schysst tyckte jag, bara jag hinner få lite lunch mellan. Nö problääääm if yöör good in de wattööör, tyckte hon.

Men problem var precis vad som fanns. Inte med hur jag klarade övningarna – jag var självklart som en barracuda i vattnet 😉
Nej, problemet hette Emat, kom från Egypten, var ca 1,85 långt, hade trashigt linne, femtiljåtta lager skyddsfaktor 30 i ansiktet, röd snusnäsduk som bandana (suck!) och – som det visade sig – total noll känsla för utrustningen under vattnet. Var sjutton kom han ifrån, och varför skulle han få halvt förstöra dan för mig och alla andra?

Problemet skulle göra samma grejer som mig, eftersom han ville klämma in hela kursen på 3 dar före sin semester till Sharm Al-Sheik. Lysande framförhållning, verkligen! Men det hade faktiskt funkat om killen bara hade haft lite talang, eller åtminstone lyckats komma ihåg hur man gjorde en övning från demonstrationen 10 sekunder innan. Hans närminne påminde starkt om fisken Doris i Hitta Nemo. Tyvärr slutade också alla likheter där…

Så eftersom han var så långsam med övningarna i både poolen och havet, så blev jag inte helt klar med poolen, fick ingen lunch, och det blev bara ett dyk för både mig och de fyra andra på turen. Inte mycket att göra åt. Som liten bonus fick jag iallafall helt oplanerat redan lära mig undervattenstecknet för ”idiot” av Tatiana… 🙂

Nåväl, så fort vi var iväg med båten glömde jag Emat. 40 grader i luften, fartvinden som de två 115 hk utombordarna skapade var grymt skön, utsikten över Abu Dhabi från havet läcker och de andra på turen trevliga. Dyket var strax utanför en av de stora vågbrytarna utanför stan. Perfekt som första dyk, ca 6-7 meter djupt och 30 grader i vattnet. Trots att vågbrytaren inte är jättemånga år gammal så växte det redan koraller på stenbumlingarna och en hel del fiskstim och småkrabbor fanns att titta på.

Det svåraste i början är att få en känsla för att kontrollera sitt djup, men jag lyckades riktigt bra. 8 kg vikt i bältet och lite luft i västen, så svävade jag tyngdlöst en bit ovanför botten! Känslan efteråt var precis som jag hoppats. Dykning är lite som skidåkning, dvs en grym blandning av frihet, läcker natur, fysiskt arbete och möjlighet träffa massa trevligt folk som delar samma intresse. Pillet med utrustning före känns också väldigt bekant… liksom träningsvärken dan efter första dan…
Ser grymt fram emot nästa onsdag, då blir det sista halvtimman i poolen och förhoppningsvis två dyk till!

…vad det mest onödiga som de lägger sina oljepengar på i det här landet är, så måste svaret vara – nummerplåtar!

Varje gång en ny nummerserie ges ut sparar trafikpolisen de mest populära numren till en auktion. Eftersom image betyder allt i den här kulturen så går plåtarna ofta för ett par miljoner dirham (cirka dubbelt i svenska kronor). Jo, du läste rätt, m-i-l-j-o-n-e-r.

Men det finns en logik: En tuff bil betyder mycket. Men det är alltid möjligt för någon annan att köpa en likadan som du har. En nummerplåt däremot är man ju ensam om. Så tuff bil + tufft nummer = ultratufft. Det är ju faktiskt helt självklart!

(Vi bortser då från det lilla faktum att samma nummer finns i flera serier och dessutom att varje emirat, Dubai, Abu Dhabi, Sharjah, etc, har sina egna serier).

Då är ju bara frågan vad som är ett tufft nummer. För mig som utomstående är pengarna de lägger på det helt onödiga, eftersom jag inte vet det! Men så mycket har jag fattat att siffran 5 är viktig, ett lågt nummer är grym status, liksom att ha samma siffra flera gånger.

En indikation kom idag, då polisen hade auktion i Emirates Palace i Abu Dhabi för den nya seriens allra allra tuffaste fräckaste grymma nummer. Eftersom pengarna gick till välgörande ändamål tyckte folk att de kunde lägga lite extra denna gången. Så världens dyraste nummerplåt blev nr 5, som gick för dryga 25 miljoner dirham:

Al Khoury som köpte den blev så glad att han köpte nr 55 och nr 45 också för ytterligare sammanlagt 11 miljoner.

SVT och TV4 borde komma hit och lära lite för sina välgörenhetsgalor! Läs artikeln om auktionen här.

Så var testkörningen igång på jobbet sen cirka 15 timmar. Vi har dygnet-runt-täckning under första dygnen, så nu sitter jag på kontoret under mitt nattskift. Allt går lika bra som förväntat, så då får man tid att blogga!

Senaste veckan har förberedelserna fortsatt. Men i början på veckan så kom den sköna känslan att allt viktigt var under kontroll. Ändå sov jag ganska oroligt nu sista natten före, men det var inte av nervositet, utan spänd förväntan. Lite som resfeber kan man säga.

Allt var faktiskt såpass under kontroll att jag kostade på mig att ta ledigt i måndags, så jag kunde ta mig till Abu Dhabi och ta första steget mot ett dykcertifikat. Det gick alldeles utmärkt, hela teoridelen blev klar. Efter testkörningen blir det en dag med poolövningar, och efter det återstår bara en helg med 4 havsdyk, så är allt klart!

Kan för övrigt rekommendera låten med samma namn som titeln på detta inlägg. Pengabrorsans cover är riktigt skön!