Äntligen på plats! Efter en lång flygning från Dubai via Qatar och Libyen landade vi i morse i Casablanca. Några timmar senare hade vi fått hyrbilen och tagit oss till Marrakech. Här kommer vi stanna i 3 nätter på Riad Academia Arabesca, som drivs av svenska Gita. Supermysigt ställe, vi har fått Gula rummet längst upp på takterassen, där frukosten intas med utsikt över stans takåsar och snöklädda Atlasbergen!
Just nu sitter vi på cafe vid Djema el Fna, stora torget i Marrakech, tillika Lindas favvisplats på jorden, och njuter av dofter, spektakel och folkliv!
Efter mycket strul och fram och tillbaka har vi fått ordning på Lindas visumsituation och kan dra på semester. Det var inte självklart efter att hennes pucko till ex-arbetsgivare ställt till det och lyckats få igenom ett 1-års arbetsförbud för henne, utan att hon gjort något egentligt fel. Så sista veckorna har varit jobbiga psykiskt, ett tag visste vi inte ens om hon fick komma in i landet igen. Jag tog ledigt för att åka till diverse ministerier i Dubai med henne för att få tag i information. Nu vi vet iallafall vad som gäller. Bra är att hon får komma in i landet, dåligt är att arbetsförbudet ligger kvar.
Men det får vi ta tag i senare om vi orkar. För nu är det Marocko som gäller i 10 dar från och med onsdag kväll!
Får se om jag får bloggat nåt därifrån.
På Lindas blogg finns förresten lite mer info om vad vi haft för oss här nere i övrigt sista tiden, t.ex. en intressant utflykt i bergen på östkusten…
Kommentarer inaktiverade för Packar för semester igen!
Denna bilden är tagen mitt på dan på ena stranden på ön Perhentian Besar utanför Malaysias kust, 12:e januari 2007. Linda och jag hade kommit dit dan innan som resekompisar för att slappa under lågsäsongen. Resorten hade lite personal som höll på att förbereda för säsongstarten. Vi övertalade dem att ordna en enkel middag åt oss. Vi kom tillbaks på kvällen. Då hade de sopat undan en del av löven, gjort i ordning ett bord för två på den i övrigt öde restaurangen, och serverade en enkel middag där de generöst nog lät oss dela en medsmugglad flaska rödvin. Efteråt satt vi på stranden och beundrade natthimlen. Därefter var vi inte längre bara kompisar.
På det underbara sättet började vår resa. Otroligt nog har den bara blivit ännu bättre ju mer tiden gått. Jag ser inget slut på den heller. Därför var det som hände i fredags så självklart. Just det. Nu är vi förlovade.
Vid min bankomat i Ruwais utspelar sig rätt ofta kul scener. Kul om man har humor lagd åt det hållet alltså. Vilket man i princip måste ha här för att överleva mentalt en längre tid i det här landet.
De lågavlönade arbetarna från Indien, Pakistan etc är lågavlönade just för att de har låg kunskapsnivå om det mesta och bara kan göra enklare handarbeten. Till exempel har de väldigt låga engelskakunskaper, prata kanske, läsa/skriva nej. Likväl har de en lön som sätts in på ett bankkonto med följdproblemet att de måste ta ut pengarna från bankomaten med sitt bankomatkort. Displayen på bankomaten är på engelska och arabiska. Great success!
Lösningen de har är att se till att komma minst en hel minibuss på en gång efter jobbet. Med sig har de någon som kan hantera bankomaten som får stå och processera ett kort efter ett. Pinkoden är praktiskt nog skriven på en lapp klistrad på varje kort. Allihop står i en klunga runt killen vid bankomaten och fightas om vem han ska hjälpa först. Uppenbarligen har ingen insett att de ändå får vänta på killen som är sist innan bussen går…
Det hela tar ju sin tid. Första gången jag hamnade bakom i kön bara jag studerade situation, garvade öppet och gick iväg för att komma tillbaks senare. De trodde nog jag var mentalt störd.
Idag orkade jag inte det, ville få betalt min telefon och interneträkning, vilket sker genom att man tar ut kontanter och sen går till telebolagets insättningsautomat 30 m längre bort och matar in sedel för sedel. Det ska gå att ordna via internet också, men för att aktivera den tjänsten krävs troligtvis ytterligare ansökningshandlingar, passfoton med röd bakgrund, passkopia, visakopia etc, och jag får dessutom inget riktigt kvitto jag kan lämna in till företaget för att få ut pengarna på lönen.
Så idag ställde jag mig och väntade. Det var bara två-tre pers den här gången. Men precis när de var klara kom en hel buss till och försökte tränga sig före mig och två andra genom att använda samma kille. Kökultur är ofta okänt begrepp bland dessa människor. Tur nog har jag lärt konsten att anpassa mig efter situationen – en annan sak du måste excellera i för att undgå frustration här. Sålunda spelade jag nu efter deras regler: Grabbade tag i axeln på killen som just försökte passera mig på vänster sida och drog bak honom. Killen på höger sida backade genast självmant, och snart hade en prydlig kö formats med mig först på tur. Kökulturcentrum i min svenska hjärna vaknade genast och tog ett rejält skutt av livslust, efter att ha legat i dvala sen jag kom till UAE. Mycket bra!
Linda kom tillbaks från sin jobbresa till Europa. Helgen efter, sista i januari, firade vi ett år försenat genom att bo en natt på lyxhotellet i Ruwais, och äta god middag på deras grymma restaurang Zaitoun. Jag sa att det var anniversary när jag bokade bord, så vi fick frossa i en stor chokladtårta de gav oss gratis :-).
Sen började den jobbiga perioden. Linda och hennes företag kunde inte komma överens om en fortsättning, så hon sa upp sig. De behandlade henne inte schysst alls, mycket väntan, irritation, frustration och tandagnisslan. Just nu väntar vi ”bara” på att de ska avsluta sin sponsring av hennes arbetsvisum, så vi kan åka på semester och hon kan leta nytt jobb på allvar!
I övrigt har det varit mycket jobb under veckorna, och mycket skoj på helgerna. Vädret har varit vinter, inte så kul att vara ute – regn, kallt, blåsigt, sand i luften och så. Därför har det blivit en hel del klubbliv i Dubai med kompisgänget där, som nu utökats med Malin från Göteborg som är nere på praktik. Vi trivs riktigt bra med att bo i villan i Jumeirah, trevligt läge och trevligt folk som dyker upp på besök.
Sen pågår planeringen av pappa och Gunillas besök i mars, har hållt presentation om att bo och leva i UAE för besökande Europa-kollegor, installerat Linux och spelat en del på PS3, börjat se ny serie Californication, Taste of Dubai Food Festival, hållt bra frekvens och kvalitet på gymbesöken och en hel del annat.
En hel del foton har det blivit. Ska försöka ta ett ryck och uppdatera fotoalbumet i veckan!
Vintern har varit ovanligt bra i UAE. Regnet höll sig borta under hela tiden våra besökare var här, med sol, varmt och skönt utan att vara för varmt. Trevliga aktiviteter med Lindas familj och kompisar. En natt på trevligt hotell i Abu Dhabi, en dag vid poolen på östkusten, skidåkning, stranden, ökenkörning.
Men till slut kom regnet. Allt kom då på en gång. Idag var första gången på 6 dagar som jag såg solen. I Ruwais var det 11 grader på tisdag eftermiddag, och samma morgon hade det haglat. I bergen i norra UAE kom det snö!
3 av dagarna regnade det ordentligt, i Dubai kom 120 mm! Trafikkaos följde med avstängda vägar när bilar körde ner sig i översvämningarna. Olyckorna kom också, eftersom vatteplaning är ett okänt begrepp för många.
Med sånt väder passar det bra att vara inne och gotta sig med shopping (nya jeans!) eller i soffan. Särskilt som jag är gräsänkling två veckor under tiden Linda jobbar på resemässor i Europa. Så det blev en Playstation 3 också… 🙂
2007 har med lätthet varit ett av de bästa åren i mitt liv, troligen det bästa (svårt att avgöra sådär på rak arm). Linda är givetvis den klarast lysande orsaken till det, förutom sig själv även allt annat positivt hon medfört – grymma semestrar, utflykter, massa nytt folk att lära känna etc! En annan orsak var befordran till en position med ännu trevligare arbetsuppgifter.
Det är rätt fascinerande att gå igenom årets fotomapp med hela 52 undermappar från olika aktiviteter och ställen. Jag får faktiskt nypa mig i armen när jag ser allt jag varit med om. Resor till Malaysia, Prag, Wien och Bratislava, dykcertifikat och dykhelger i Oman, midsommar och jul i Sverige, flera olika rundturer i UAE-s öken och berg, massa trevliga hotell, massa trevliga middagar, kollegans voltade bil i öknen, kräftskiva på stranden, guidning av både familj och resereportrar, trummande under fullmåne i öknen, båtrace, sunkbarrunda i Dubai. Bland annat!
Särskilt speciellt känns bilderna från Malaysia. Det är fortfarande en surrealistisk känsla att inse att jag faktiskt var där på en sån superresa, som dessutom kröntes med att Linda och jag fann varann på allvar. Idag känns det som en utopiskt perfekt semester som aldrig kan överträffas. Men då har jag glömt att jag var magsjuk och mådde surt piss sista 3 dagarna och att världen är stor med fler kul resmål vi måste upptäcka tillsammans. Så visst går det att överträffa!
Nu på slutet av december har det varit full fart, med ändå avslappnat. Helt enkelt grymt skönt att vara ledig ända från Lucia till Nyårsdagen. För det har ju varit ett aktivt år.
Sitter i soffan i Billdal hos Lisa, TP och Lina och väntar på att köttbullemiddag ska bli klar, och att mina väskor ska komma. Det blev språngmarsch på Kastrup eftersom planet från Dubai var sent in – jag kom med men inte väskorna.
UAE börjar kännas som hemma mer och mer, särskilt nu när Linda bor där också. Så denna gången längtade jag inte hem till Sverige lika mycket. Men nu när jag väl är här bland alla julljus i mörkret så påminns man om saker man saknar.
Annars har det redan gått 5 dar på ledigheten. Mesta av tiden har spenderats med julklappsshoppande i Dubai + olika aktiviteter med Linda och hennes mor som är på besök. Vi fick hunnit med riktigt mycket av standard-Dubai-rundturen, dessutom en dag på beachen och spanat in nya souk/hotell-komplexet Old Town vid Burj Dubai. Allt dokumenterat med min nya fina kamera, Canon Ixus 860 IS – i gammal god tradition shoppade jag dyraste klappen till mig själv 😉
Nu blir det 9 dagars hårdjulfirande. Det börjar med tandläkarbesök imorrn…
Ännu en helg som utvecklade sig på oväntat vis. Det gäller att vara flexibel när flickvännen börjar komma upp sig bland affärskontakterna i Dubai.
Det började planenligt med julfest med jobbet i Abu Dhabi. Mycket god middag på fiskrestaurangen på Sheraton. Lite julstämning blev det eftersom skyskraporna bakom var klädda i ljusslingor i rött, vitt och grönt. Nu var inte anledningen jul, utan UAE:s nationaldag förra veckan, men ändå…
Dagen efter drog vi hem till Dubai, men där tog planerna en ny vändning. Lindas middagsmöte blev avbokat eftersom en vän till den ene kraschat mycket illa i en motocross-tävling i öknen. Istället blev det en slapp kväll där vi provade ett nytt Ravi’s. Nästan likadan pakistansk mat, nästan samma namn som originalet men i en annan del av Dubai. Deras Butter chicken var tyvärr alldeles för stark för vår smak. Deras Peshwari Chicken Kadai desto bättre, men tyvärr var den nog anledningen till att jag knaprat imodium idag…
Lindas businessmöte blev på lördagen istället, med supernice frukost på Ritz-Carltons balkong. Sen drog vi vidare till dagens stora event – Class 1 powerboat race vid palmöarna – där det blev mat i Jotuns sponsortält och sen en timmes ljudstarkt båtrace. Inte världens mest publikvänliga sport, men grymma båtar, bra kommentator, kul event och tv-helikoptrarna som drog rätt över huvudet på läktaren var coola! Bilderna fastnade tyvärr i kameran i Dubai, får se om jag får lagt upp dem här senare!
Igår var vi och dök igen på ostkusten, denna gång med Freestyle Divers i Dibba. Härligt avslappnat, dock lite väl dålig sikt på andra dyket, men en trevlig dag. Lindas tyske f d lägenhetskompis Rene var med och visade oss ett grymt lokalt matställe efter med härlig sallad, kyckling, ris, sås och dricka för en tjuga per person!
Efter att ha varit uppe sen 06:00 blev det ett par timmar sömn så fort vi kom hem till Dubai. Därefter drog vi ut på galej på Hyatt Regency, där det var ett event i baren som Linda var bjuden till. Eventet i sig var inget speciellt (lansering av nån trist klocka) men det blev en hel del gratisdrinkar och intressant upplevelse att kolla på folk.
Vi kunde konstatera att det var väldigt många med väldigt 90-talig klädsel. Vi är t.ex. rätt säkra på att det faktiskt var Vanilla Ices okände bror som stod där i solglasögon i baren (jo det var inomhus). Dessutom konstaterades enkelt att filipinos har ingen klädsmak och att de indiska grabbarna klär upp sig som Borat och dansar som folk gjorde i slutet på 70-talet innan de riktigt visste vad disco egentligen var. Helt underbart, återigen en upplevelse med ”quirkiness” som man bara verkar kunna få i UAE… 😀
Ännu mer obetalbart: På slutet dök plötsligt upp två indiska snubbar på dansgolvet som körde världens show med synkdans a la Bollywood-film. Har lagt upp ett litet smakprov på nätet:
