J i Emiraten

Igår var det dags för andra dagen på dykkursen i Abu Dhabi. Med teorin avklarad såg jag fram emot en dag med praktiskt träning i poolen, för att sen ta två dar med de fyra havsdyken. Men det visade sig att franska kursledaren Tatiana tänkt klämma in de två första dyken redan igår på eftermiddagen! Schysst tyckte jag, bara jag hinner få lite lunch mellan. Nö problääääm if yöör good in de wattööör, tyckte hon.

Men problem var precis vad som fanns. Inte med hur jag klarade övningarna – jag var självklart som en barracuda i vattnet 😉
Nej, problemet hette Emat, kom från Egypten, var ca 1,85 långt, hade trashigt linne, femtiljåtta lager skyddsfaktor 30 i ansiktet, röd snusnäsduk som bandana (suck!) och – som det visade sig – total noll känsla för utrustningen under vattnet. Var sjutton kom han ifrån, och varför skulle han få halvt förstöra dan för mig och alla andra?

Problemet skulle göra samma grejer som mig, eftersom han ville klämma in hela kursen på 3 dar före sin semester till Sharm Al-Sheik. Lysande framförhållning, verkligen! Men det hade faktiskt funkat om killen bara hade haft lite talang, eller åtminstone lyckats komma ihåg hur man gjorde en övning från demonstrationen 10 sekunder innan. Hans närminne påminde starkt om fisken Doris i Hitta Nemo. Tyvärr slutade också alla likheter där…

Så eftersom han var så långsam med övningarna i både poolen och havet, så blev jag inte helt klar med poolen, fick ingen lunch, och det blev bara ett dyk för både mig och de fyra andra på turen. Inte mycket att göra åt. Som liten bonus fick jag iallafall helt oplanerat redan lära mig undervattenstecknet för ”idiot” av Tatiana… 🙂

Nåväl, så fort vi var iväg med båten glömde jag Emat. 40 grader i luften, fartvinden som de två 115 hk utombordarna skapade var grymt skön, utsikten över Abu Dhabi från havet läcker och de andra på turen trevliga. Dyket var strax utanför en av de stora vågbrytarna utanför stan. Perfekt som första dyk, ca 6-7 meter djupt och 30 grader i vattnet. Trots att vågbrytaren inte är jättemånga år gammal så växte det redan koraller på stenbumlingarna och en hel del fiskstim och småkrabbor fanns att titta på.

Det svåraste i början är att få en känsla för att kontrollera sitt djup, men jag lyckades riktigt bra. 8 kg vikt i bältet och lite luft i västen, så svävade jag tyngdlöst en bit ovanför botten! Känslan efteråt var precis som jag hoppats. Dykning är lite som skidåkning, dvs en grym blandning av frihet, läcker natur, fysiskt arbete och möjlighet träffa massa trevligt folk som delar samma intresse. Pillet med utrustning före känns också väldigt bekant… liksom träningsvärken dan efter första dan…
Ser grymt fram emot nästa onsdag, då blir det sista halvtimman i poolen och förhoppningsvis två dyk till!