Smack sa det så kom hög feber och halsont i tisdags eftermiddag. Låg och skakade av köld i sängen på kvällen i väntan på att tabletten skulle ta. Sen kom svetten… Dessutom hade jag lite ont i öronen och huvudvärk sen dykturen, pga vatten i mellanörat.
Ingen bra timing eftersom jag skulle köra 3 timmar och möta Linda i Dubai på torsdagen. Men öron-näsa-hals-specialisten på Ruwais Clinic ordnade en hästkur antibiotika, antihistamin, pseudoefedrin och annat godis. Efter 1,5 dygns sömn och vila så var febern raskt på väg ner och halsen kändes ok. Så med ett par alvedon så gick det bra att köra hela vägen i ett svep!
Helgen blev givetvis trevlig. En del god mat och en schysst tur upp till Hatta för lunch på det charmiga hotellet. Där var det lite torrare och varmare, minst sagt. När vi gick tillbaks till bilen stod termometern på 50 grader och det blåste lite lätt. Det är vad jag kallar fön-vind det!!!
Mer vila och slappa för min återhämtning blev det också, men vi lyckades ordna med en massa saker. Linda fixade t.ex. ett jobb. Bara en sån sak. Å jag fixade nästan ut hennes flygfraktlåda från tullen utan hennes närvaro. Alla som vet vad för pappersexercis och snällt kallprat som krävs i det här landet för det borde vara impade. Framgångsreceptet är en dos tålamod, tre koppar initativförmåga, en shot vänlig inställning, femtioelva kopior av varenda relevant sida i varje relevant pass, en skopa tålamod, en gäng mynt för att kopiera ännu fler papper och en grundkurs i förstå indisk brytning. Jag nämde väl förresten att det krävs en del tålamod också? 😉
Iallafall så fick vi ut lådan när väl Linda var med själv. Som ni kan läsa var hon rätt fascinerad av hela processen. Liksom av alla innovativa felparkeringar en dag i Dubai kan demonstrera. Själv ryckte jag knappt på axlarna, och tyckte det är väl inget märkligt med det, det är ju så det ska vara? Det enda annorlunda var att ett par bilar faktiskt hade fått p-bot – helt nytt för mig! Hmm, jag har nog anpassat mig till den lokala kulturen lite fööör bra…