J i Emiraten

Hemma-hemma i Göteborg/Billdal. Skön känsla och kul att se folk igen. Men det är oförlåtligt kallt. Inte för att jag hade några förväntningar (det var ju knappast vädret jag kom för…) men 12 grader. Tolv!

… VM-GUUUUUUULD!

Min finske kollega Antti gav mig en Lordi-mask i papper. Nån som har en Bengt-Åke-mask jag kan ge honom?!?!? 😉

Jag såg semifinalen och finalen på schweizisk TV. Bra timing att få parabolerna installerade i torsdags 🙂

Tro det eller ej, en av de arabiska sportkanalerna visade faktiskt finalen. Men min franska är något bättre än min arabiska…

Är hemma från jobbet idag. Gick på tabletter igår men hade ändå värk, lite feber, trötthet och svårt att koncentrera mig. I Sverige hade sjukan undrat vad man var för idiot som gick dit för såna småsaker. Här ligger kliniken 3 minuter bort, har noll väntetid och besöket inklusive medicin kostar 40 kr. Så min chef beordrade mig dit ”just to be sure”.
Det hela tog faktiskt totalt 1,5 timme. Minst 5 personer bad om ursäkt för att det tagit sååå lång tid pga två akutfall och att den avlösande läkaren var försenad från ett möte… Senaste liknande upplevelse i Sverige: 6 timmar för läkarbesöket + 2 timmar att få ut receptet från apotek.

Läkaren undersökte mig ungefär som i Sverige, men tog mer tid på sig för frågor framförallt om min medicinska historik. Kändes förtroendeingivande. Andra skillnaden var påsen jag fick med mig ut. Hade ärligt talat svårt att komma ihåg vad han sa alla olika preparat var till för! Tur att FASS finns på nätet, så man kan kolla upp de verksamma substanserna, särskilt som många läkemedel har lite andra namn, t.ex. heter det inte Panodil utan Panadol.

Det visade sig att jag fått vanliga näsdroppar och värktabletter samt tre receptbelagda godis – nåt som lindrar halsont, nåt som öppnar luftvägarna och antibiotika mot infektion i bihålor/luftvägar. Allt för vad som i Sverige skulle klassas som en tyngre förkylning…

I fredags morse vaknade jag på hotellrummet i Abu Dhabi aaaalldeles för tidigt. Huvudet värkte. Gick upp för att dricka vatten. Insåg att min saliv var alldeles grön! Så en stark rekommendation: Undvik ”Bullfrog”.

De gjorde reklam för den på Heroes, påstod att 25 dirham (50 kr) var billigast i stan. Så vi var tvungna att prova. Det visade sig vara ett stort högt glas fyllt till 2/3 av all möjlig sprit, toppat med blå Curacao och Red Bull. Alltså den typ av drink man häller i en kompis som kommer sent till festen och ligger efter, eller kanske för att vara elak på hans svensexa. Kl 03:30 som avslutning på kvällen var det ett mindre smart drag. Så idag börjar min kampanj för att hotellens utcheckningstid ska vara senare än 12:00 🙂

När man kommer ut från hotellet vid den tiden på en fredag är stan nästan helt död. Egentligen borde man väl liksom muslimerna gå på fredagsbön för att balansera samvetets våg. Men på något sätt känns en steak sandwich med pommes och en stor kaffe mer lockande. Denna fredagen blev det ett franskt café som tillfredsställde kroppens primitiva härliga längtan efter fett, salt och koffein.

Annars var det 3:e torsdan i rad kvällen slutade på Heroes. En ordinär sportbar om det inte varit för den bästa rock-cover-trio jag upplevt. Värt till och med en Bullfrog.

Så blev det då stabilt över 40 på dagarna och suget att spendera helgen på beachen är borta. Skuggan är hanterbar, solen svider. Förmiddagarna är härligt sköna som en svensk högsommar, men då är motorn bara igång om det är arbetsdag. Om ens då 😉

I takt med att antalet saker att ordna i lägenheten snabbt går mot 0 börjar det bli dags att hitta vettiga saker för fritiden. Möjligheterna ger lätt beslutsångest, så det är skjutet lite på framtiden till jag hunnit läsa och utforska mer. Därför har det det blivit party istället senaste helgerna… Torsdag sovmorgon, sen körning till Abu Dhabi för eftermiddagsshopping, schysst utemiddag och utforskande av barer/pubar ihop med ett par andra svenskar. Fredag morgon säger skallen senast möjliga utcheckning från hotellet och lång lunch i caféfåtölj. Lite kompletterande shopping därefter innan jag drar tillbaks hem på kvällen. På vägen blir det en obligatorisk sväng till Abelas delikatessdiskar för bunkring av engelsk cheddar, fransk rökt skinka, dansk salami, färskt bröd av europeiskt snitt och annat mums!

Partyna skiljer sig inte så mycket mot hemma, mer än att det är en smått sjuk blandning av miljöer och folk som alla är lite malplacerade. Fast jag är inte den som skulle protestera om irländska pubar i resterande världen hade servering vid poolen och 27-28 grader vid midnatt!

Om mindre än två veckor går flyget hem-hem för en veckas semester. På programmet står att köpa en svensk landslagströja. Som ensam svensk bland massa fotbollstokiga i Ruwais är det en självklarhet! Får se till att köpa med ädel dryck för midsommar också. Nån undrade om jag blir mer patriot nu när jag är utomlands. Döm ni!

En indonesisk kollega med fotointresse har en hemsida med massa trevliga bilder från Ruwais och ställen runt omkring.

Om ni surfar runt bland bilderna från Borouge International Day, så får ni en bra bild av den brokiga blandningen av nationaliteter som är här på företaget, och vilken glad avslappnad stämning det var den kvällen 🙂

Nu borde det vara dags att få tillbaks alla timmar då lyckligt lottade invandrar-klasskamrater slapp trista lektioner i utbyte mot hemspråk. Med ränta.

För här börjar mitt språk bli alltmer urballat. Engelskan förstörs av alla asiater och araber som pratar i kortfattade ofullständiga meningar med eget uttal. Svenskan blir alltmer svorsk på grund av de norska kollegorna. Försöken att ta avstånd genom att prata riktigt göttebosska slutar i ett mischmasch av Albert & Herbert och Runar. Tragik.

Mitt namn har blivit en riktigt kul följetong. Johan är inte lätt att uttala på svenska för icke svenskar och tungvrickningarna kan bli enastående. Indier, pakis och araber får oftast det till engelskt John med långt o och ett u eller a instoppat, alltså djoohun ungefär. Indonesier och filipinos lyckas bättre med kinesiska(?) Yuan. Mina europeiska kollegor använder tyska varianten Johann. Vet dock inte om jag gillar det så mycket…
Stavningen är ännu mer intressant. Cateringfirman dit man ringer för att få en lunchmacka på jobbet lyckas skriva olika varje gång. De vågar uppenbarligen inte be om bokstavering. Kanske av artighet, tyvärr mer troligt av underkastelse.
Felet kan dock ligga mycket i min egen mun. Har insett att jag förvrider uttalet till mer och mer konstig svengelska för varje gång i ett desperat försök att få det hyfsat rätt i andra ändan. Ska bli intressant att se vart det hela slutar 😉

Mitt mellannamn, Anders, används också ibland eftersom fulla namnet ofta registreras.  På sätt och vis är det enklare eftersom det alltid blir fel och med samma fel varje gång. Så häromdan kikade den kinesiska kassörskan i snabbköpet på bankkortet och utbrast: ”Ahh, Mr Andres! Habla español?”. Ibland blir man svarslös.

Efternamnet används inte så ofta men blir givetvis fel det med. Bäst hittills (och lär så förbli): ”Aaaa, Ooostin. Just like DVD I have. Ooostin Paaaess”!

Nu är det iallafall slapp skön helg. Nästa vecka kommer min norske kollega från Wien hit på förbesök inför sannolik flytt i slutet på sommaren. Ska bli intressant att se hur ”Asbjörn” funkar här nere. Mitt tips är att han byter namn till Aspen inom 2 månader 😉